Skatans historia


Omkring 1940 byggdes en dansbana med virke skänkt av SCA, för även om livet till stor del bestod av hårt arbete, fanns ibland också tid till dans och umgänge.

Sedan tidigt 1900-tal har flera åretruntöppna livsmedelsbutiker funnits, drivna av privatpersoner på olika platser på byn. Kooperativa föreningen, Konsum, drev en butik på Skatan 1923-1955 och de tog också initiativ till att byn fick telefonförbindelse 1929. Julen 1944 var den tidpunkt Skatan fick elström och vi kan nog anta att det blev en speciell jul för både stora och små. År 1931 fanns här 7 hushåll med egen telefon, övriga fick ringa eller bli uppringda via telefonautomaten på Konsum. Bygden har också genom åren varit berikad med två kiosker, en frisör och en flitigt anlitad sömmerska. Under hela 1900-talet har alltså en eller flera åretruntöppna butiker funnits på byn, den sista stängde dock i mitten på 1980-talet och drevs de sista åren i en fastighet i Vikarbodarna. Idag får vi hålla tillgodo med den eminenta
sommarbutik som Skatans Rökeri erbjuder, resten av året får de bofasta göra sina inköp på annat håll.

Under 30- och 40-talet fanns också flera caféer på Skatan, åretruntöppna Kafé Stugan på ”Sörskatan” och det sommaröppna Kafé Solvik, beläget på vänster sida strax efter nerfarten till byn. Mittemot ”Solvik” drev ”Kalaskokerskan Anny”, ett populärt bageri under 30-talet, och försåg lokalbefolkningen med nybakade godsaker. Även ett pensionat fanns tidigare på Skatan, och passande nog låg det även då i ”Kaj Lunds hus”, precis som Skatans Skärgårdspensionat gör idag.

Idag är det inte mycket bevänt med busstrafiken till Skatan, annat var det på 1920-talet då Gideon Sjölund startade en linje in till Sundsvall, sista bussen hem från staden på lördagar gick kl. 21.45, och vi kan konstatera att uttrycket ”det var bättre förr”, åtminstone stämmer ibland!

Ja det var då det, förändringens vindar har blåst och det finns idag inte längre någon yrkesfiskare kvar på Skatan, den sista stuvade undan redskapen för ca 15 år sedan. Trots det bor idag ca 80 bofasta på själva byn Skatan, tar vi ut svängarna lite mer geografiskt någon kilometer är antalet mångfalt fler.

Vi gläds åt den positiva stämning som området präglas av och hoppas att de privata och offentliga satsningar som görs skall locka fler människor att bosätta sig här på - vad många av oss anser vara - ”världens vackraste plats”. 
Ettusen år tillbaka i tiden var större delen av det som idag är fastland omkring Skatan, öar. Sjöfarare som kom söderifrån på väg till Sundsvall passerade Galtskäret, som var det tidigare namnet på Skatan och hamnen blev snabbt en populär samlingsplats för handelsmän, särskilt för uppköpare och säljare av skinn.

Kustremsan var också en viktig plats för de bönder i sydöstra Njurunda som under somrarna drev ut sina djur på bete och kom här att utveckla vad som kom att bli en viktig binäring för dem, fisket. Förutom fisk fångades också säl, något som det fanns gott om i havet. Sälkött var eftertraktat som mat, av skinnet tillverkades västar, handskar och mössor och av tranet, fettet, utvanns olja som användes till lampor och som smörjfett.

Under 1400-talet då Västerbottens kustland utvecklades lämnade handelsmännen Skatan och drog vidare norrut med sina affärer. I deras ställe kom Gävlefiskarna. Deras båtar var större och mer välutrustade än böndernas och man gjorde allt för att driva ut de lokala fiskarna från traktens vatten. För att få slut på vad som kom att bli en långvarig och stundtals också våldsam fejd om kustens vatten skrev bönderna till ”kungs” och begärde skattplikt, s. k. skärskatt för Galtskäret, något man också beviljades. År 1506 var fiskerätten och därmed också skatteplikten fördelad på 51 bönder från 21 byar runtom i nordvästra Njurunda (se det kungliga råbrevet nedan).

När man nu skulle betala skatt på fiskenäringen tvingades man också bli effektivare och utveckla hanteringen. Så kom det sig att många bönder började bygga kokhus och sjöbodar med övernattningsmöjligheter här för att slippa resorna hem till gårdarna runtom i Njurunda. Dessa byggnader blev grunden till de fastigheter som man kan se på Skatan idag. Under årens lopp kom bönderna att arrendera ut fiskerätten till andra, och antalet bofasta växte. Även byarna runtomkring, Vikarbodarna och Myrbodarna lockade, då där fanns fäbodar som
kunde användas till den allt växande skaran fiskare och deras familjer.

År 1825 kan man för första gången läsa benämningarna Skata Hamn och Skata Udde i några officiella sammanhang. Skate, skata = stenig udde.

I början av 1900-talet blev Skatan ett populärt utflyktsmål, framförallt för Sundsvallsbor men även för mer långväga gäster. De äldre bybor som lever idag minns särskilt båten ”Castor” som gjorde söndagsutflykter från staden. Passagerna sattes iland ute på ”Siken”, en ö utanför Skatasundet och ungdomar från byn tjänade en slant på att ro ut och hämta turisterna. 

Allt eftersom antalet bofasta och sommargäster växte, ökade också behovet av serviceinrättningar av olika slag. År 1896 öppnades den första skolan i bygden där ”Skatungarna” fick sin bildning under den då 20-åriga lärarinnan Karin Nordströms ledning. De första sex åren bedrevs undervisningen i ett härbre i Vikarbodarna, alternativt i ett hus på Björkön, och först år 1902 byggdes det hus i Vikarbodarna som än idag kallas ”Skolan” men är privatbostad. Där bedrevs skolundervisning fram till år 1953.
       
Gå till Mobilversion